En pusselbit som förändrade livet

Ibland i livet kan man hitta en pusselbit som saknats. En bit som man inte ens visste om. Eller nu när jag står med den är den självklar. Men ändå. Ända tills jag lagt den har jag inte sett sammanhanget. Inte riktigt sett mönstret. Förens jag står med den i handen, ser ut över ett färdigt pusselmönster och tänker:
Självklart. Så här är det ju. Det är detta pussel jag lagt!
Att hitta en av livets alla pusselbitar och stå med en färdig bild kan vara så otroligt skönt. Att äntligen förstå. Att ha ett svar. Men det kan också göra extremt ont att förstå.
Igår fick jag en sådan pusselbit. Jag tittar ut över en färdig bild. Och vet att detta är just bara början på något nytt. Ett nytt pussel som startade i samma ögonblick jag fick den sista pusselbiten. För den är även den första i nästa pussel i det som kallas livet. Skrämmande. Svindlande. Nytt. Jag har inget val. Det är bara att hälla ut alla bitar på bordet och sätta igång. En stilla undran ringer i mitt huvud. Hur ska nästa pussel se ut? När kommer jag att lägga sista biten i det. Vilken bild ser jag då framför mig?