En gång fick jag ett vykort

För snart 18 år sedan pluggade jag Foto på Hola fhsk. Min allra största idol var Thåström. Men jag hade också blivit en stor stor beundrare av Jonas Gardell. På höstlovet visade det sig att han skulle komma till Sollefteå (tror jag det var). Och jag såg då min chans. Att få plåta honom. Att göra ett porträtt på honom. Jag tror jag ringde och fick ja från ngn kontaktperson i stockholm. Jag kommer ihåg att jag åkte upp på lovet bara för att göra plåtningen. Jag var så nervös att jag knappt kunde andas. Svetten rann, hjärtat slog enorma slag så det dånade i öronen och händerna darrade. Jag skulle få hälsa på honom innan så han visste vem jag var. Hela jag bara skakade när jag väntade på att han skulle komma ut från sitt rum och hälsa. Han kom ut, hälsade och jag kommer knappt ihåg vad jag sa. Det gick väldigt fort och han var väldigt fokuserad på sitt framträdande. (inte så på mig alltså...) Allt är som i en dimma. Sedan gick jag och satte mig på min plats och kontrollerade så att kameran fungerade, att det fanns film i den och att rätt iso var inställt ungefär 20 ggr i minuten tills han gick på scenen. Sedan fotade jag och fotade och visste knappt vad jag gjorde. Ingen blixt och lååååånga slutartider. Svart/vitt. Jag var helt slut när jag klev ut i den kalla höstkvällen och körde tillbaka till skolan. Det var mycket rörelseoskärpa i bilderna. Men ngr blev riktigt okej. Som tack skickade jag tre-fyra bilder till kontaktpersonen. Jag hoppades ju, men trodde inte jag skulle få ngt svar. Tiden gick och en miljon andra grejer hände i mitt liv. Så en dag när jag gick till husmor f att kolla om jag fått ngn post låg det där. Ett vykort med Jonas Gardell på. Ett vykort FRÅN Jonas Gardell. Det var en av de största dagarna i mitt fotoliv. (Som visserligen var ungefär 6 månader då) Han hade faktiskt sett mina bilder! Han hade tom gillat en av dem så mkt att han skickat ner dem till sin tecknare Charlie Christensen som skissade på hans nya affisch! Min bild! Det var helt fantastiskt!
Om det inte vore för detta vykort skulle jag nästan trott att det aldrig hänt. Och om jag någon gång mer kommer plåta Jonas Gardell kommer jag att vara exakt nästan lika nervös som jag var den där iskalla stjärnklara kvällen i Sollefteå. Fast jag har 17,5 års mer erfarenhet. Vissa människor betyder mer än andra och kommer alltid att göra. Så är det bara. Jonas Gardell är en av dem.